Charlie ska starta blåbärsklass!

av Simon | augusti 28th, 2010

Flera av er har säkert läst det på den andra bloggen redan, men filmen är så kul att jag inte kan låta bli att lägga upp den här också.

Charlie ska starta i blåbärsklass, och som ni ser har vi fortfarande ett fåtal saker att finslipa…typ. Men farten är det inget fel på, inte rakt fram i alla fall!

Studsbollen Tigra…

av Simon | augusti 20th, 2010

…som förvandlas till Cujo så fort hon får revbensspjäll.

Killen har ätit upp sig!

av Simon | augusti 17th, 2010

Fick en bild av Anna igår, på Charlie ”innan han blev grå i ansiktet”. (Senaste året har Charlie nämligen utvecklat ett slags grå kindernas charm, vilket resulterat i att VARENDA ny person som träffar honom kommenterar det med ”oj vilken stilig gammal hund” eller liknande…)

Hursomhelst, det fick mig att bläddra lite i iPhoto och bland de äldsta bilderna jag har på Charlie hittade jag den här, från januari 2008; cirka två månader efter att jag fick hem den lilla krabaten. Här är Charlie knappt två år gammal – men kolla vad liten och ynklig jämfört med idag! Jag har inte tänkt på hur mycket han vuxit – nu är han ju värsta stora killen!

Plötsligt förstår jag de där tanterna man träffade som barn, som gick fram till en och exalterat drog i kinderna.

Kalvpenis och halv penis

av Simon | december 15th, 2009

Hundmässa i helgen:

Skällande hundar? Check.

Käringar med fönade mopsar? Check.

Penisar i alla valörer? Check.

En lycklig Anna Müller med sedelbunten framme? Check.

Till er som inte varit på Älvsjömässan Stockholmsmässan:

1. Ni missade inget.

2. Ät inte maten där. Någonsin. Och absolut inte deras vidriga, flottiga burgare.

Gotland, Fårö och vallhundsprov

av Simon | oktober 14th, 2009

Som flera av er säkert läst på EM:s blogg var vi på Gotland över helgen för att göra VP, det vill säga vallhundsprov, med våra border collies. Vi åkte med sena kvällsbåten på fredagen, vilket innebar att klockan var över ett på natten när vi började leta efter ett ställe att sätta upp tältet på. Så här års är det ju inget större problem att hitta lediga markytor på Gotland, och i skenet bilens strålkastare spände vi upp tältduken på frosthårt gräs. Termometern visade nollgradigt, och under natten skulle det bli ännu kallare. Vi hade dubbla inlånade liggunderlag från Piratkatterna och en extra sovsäck till hundarna med oss, men det räckte inte. Runt tretiden kröp två kalla vallhundar ner i våra respektive sovsäckar, och när väckarklockan ringde vid halv sju knastrade våra sovsäckar av frost. Själv sov jag (eller försökte sova) iförd dubbla underställ, t-shirt och fleecetröja och huttrade hela natten. Lagom skönt.

På lördagen gjorde vi vallprovet – mer om detta kommer i ett eget inlägg – och det gick bra! Så nu är både Charlie och Ozzy godkända vallhundar, helt otroligt skönt efter de senaste veckornas intensiva träning. Medaljer fick de också.

Gotland såhär års är helt underbart, och ännu intensivare blir det om man tältar. Natten till söndagen hittade vi en skön plats på Fårö, nära vattnet vid Gamla Hamn. Korvgrillning under klar stjärnhimmel är en upplevelse. Trist nog blev det läggdags redan vid sjutiden – det gick inte att vara ute längre och ficklampan hade gett upp redan kvällen innan. Den här gången sov vi i ytterkläder och hundarna i täcken så natten blev lite varmare…

Söndagen gick åt till att leka runt på Fårö, vi körde sedan ner till Katthammarsvik, åt en mysig lunch i hamnkrogen i Herrvik och besökte ett par naturreservat. Av en slump råkade vi också trampa rakt på värsta svampstället; inom loppet av tjugo minuter hade vi dragit upp över fyra liter rödgul trumpetsvamp. Mums!

Första VP-hämtet!

av Simon | juli 17th, 2009

Privatlektionen hos Sven Sognevik igår gav verkligen utdelning. Först ut var Em med Ozz, och det var riktigt kul att se utvecklingen. Sven är en väldigt pedagogisk lärare, och man nästan såg när poletten trillade ned hos Ozzy – som om hon plötsligt fattade hur hon skulle röra sig för att flytta fåren åt rätt håll.

Anna och jag var ju hos Sven ett par gånger i fjol (det kostade också lite mindre då) och Sven kom faktiskt ihåg både mig och Charlie. Det roliga var att han tyckte att Charlie hade gjort ett stort uppryck mentalt, förra året var han väldigt mild och känslig och det gick inte riktigt att ställa krav utan att det blev fel. Vi har därefter lagt ned en massa tid på självförtroendebiten, och det har uppenbarligt gett utdelning. Sven tyckte att han nu var mycket starkare och började sätta rätt hård press på Charlie. Nolltolerans mot bristande uppmärkamhet, ingen tillåten insnävning i hämt och snabb respons på stoppkommando. Jag befarade att Charlie skulle ge upp, men han gick hur fint som helst!

Vi avslutade passet med att gå Svens egna lilla VP-bana – det gick riktigt bra med tanke på att det är första gången i år. Det roligaste var dock att Sven tyckte att vi skulle prova på att göra lite hämt: Först på 50-60 meters håll, men sedan drog vi till med ett hundrameters – samma avstånd som på vallprovet alltså. Charlie var visserligen helt slut nu (av två timmars intensivt vallande), och behövde övertalas lite för att springa iväg och hämta fåren – men han klarade det! Och tog dessutom ut riktigt, riktigt fint avstånd i sidled. Något han aldrig tidigare gjort ens på kortare avstånd.

Nu har vi en massa att öva på, men plötsligt känns VP:et inte lika avlägset längre.