”Alas” är ett så fruktansvärt bra ord

av Simon | februari 28th, 2009

Edgar Allan Poe roterar i sin grav

av Simon | februari 27th, 2009

Gick in i John Ajvide Linqvists Pappersväggar på Coop i förrgår. 59 spänn för nio noveller verkade som ett okej köp; jag är svag för noveller. Och baksidestexten var lovande: ”Ett höghus i Blackeberg börjar luta. En kvinna hittar ett lik som hon vill ha för sig själv. En man tror sig ha funnit ett sätt att lura döden”.

Men. Herregud vilken smörja. Jag har nu läst hälften av berättelserna och tror att det får stanna där. Maken till antiklimax har jag aldrig sett i tryckt form. Mannen kan ju för fan inte avsluta en enda historia!

Varenda berättelse har samma uppbyggnad: En paparazzifotograf sitter i ett träd i dagar i väntan på den perfekta smygbilden på ”Amanda (filmstjärna) och Roberto (latin lover från Sundbyberg)”. När han äntligen får sina bilder (utdragen sexscen) åker han hem och framkallar. Men människorna har inte fastnat på bild! Bara poolen i Djursholm (var annars bor kändisar?) och utemöblerna, men inget mer. (Okej, lite spännande är det.) Mannen åker tillbaka, tittar sig omkring, går fram till poolen, försöker förstå vad som hänt. PANG! Ett monster slänger upp en tentakel ur vattnet och drar ner honom. Slut.

En annan: Ett hus börjar luta. Först åt ena hållet, sen åt andra. En man med svindel går runt och mäter och försöker förstå vad som händer (”om det börjar luta ännu mer kanske jag ska ringa Svenska Bostäder”). Han ringer till slut på hos grannen, som inte öppnar. Inte någon annan granne heller, när han väl börjar gå runt och ringa på. Märkligt. Så han bjuder hem en kompis, som går raka vägen in på toa – där han blir nersugen av en orm i toaletten. Slut.

Wtf? Jag borde investerat de där 59 kronorna i en kebab istället, mer valuta för pengarna. Tack och lov får jag mitt Adlibrispaket idag. Med Hur vi hungrar av Dave Eggers. Och Insekt av Claire Castillon. Hoppas de känner pressen.

Jaha, då förstår jag precis!

av Simon | februari 26th, 2009

Världens chans!

av Simon | februari 26th, 2009

Emilia fick ur sig något idag om att lite äventyr skulle kunna göra mig gott. Jag vet inte varifrån det påståendet fick näring, men så kan vi ju inte ha det. Så jag gick och hittade mig lite äventyr. Har alltid tyckt att man ska vara öppen för möjligheter. Vad är det värsta som kan hända, liksom?

Inget ego här inte

av Simon | februari 26th, 2009

Det senaste från Thåström – med Anna Ternheim som gästsångerska. Otroligt häftigt att de motstått frestelsen att göra en regelrätt duett, att ta med en röst som Ternheims och sedan bara utnyttja den som en skir bakgrundsstämma är modigt. Och helt lysande. Plötsligt blev Sveriges enda rockstjärna (sorry, Dregen) riktigt intressant igen.

När världen inte inser din storhet, använd YouTube

av Simon | februari 25th, 2009

Den där 80-tumsmegateven säger allt: Människan får inte komma ut tillräckligt ofta. Notera också hur kameran skakar när han hoppar – respekt!